snart packat och klart

Nu är väskan nästan färdigpackad. Det saknas bara hygienartiklar o smink och det är det sista som åker i imorgon. Jag får ställa klockan så att jag vaknar hyfsat tidigt för nu måste jag vänja mig vid arbetstider igen. Jag har ingen aning om vilken station jag ska vara på utan det får jag besked om när jag kommer ombord. Det ska bli kul att få träffa arbetskompisarna igen.


Cinderella på dock i Landskrona

Kvällspromenaden är nu avklarad och jag ska snart hoppa i säng och fortsätta med min bok som jag nyss påbörjat. Hoppas den är lika bra som dom förra av samme författare som jag just nu läser, Erica Spindler.
 

kräftfrukost

Först kom äldsta mågen hit för att jag skulle visa honom lite bra tips på en sajt som är bra att ha och för att få lite frukostfika. Därefter ramlade andra mågen och dottern in för dom ville låna lite plats i vårt garage och ställa av lite grejer. Sambon föreslog då att det kanske skulle vara gott med lite kräftor så tallrikar, glas och tillbehör till kräftorna åkte fram. Det var bara supen som fattades, så det blev att nöja sig med sockerdricka.

En spontan kräftfrukost så här på onsdags förmiddag !!!



Ssluuurrrrp!!!




Hjälmarekräfta

Premiär



Jiiippiiii !!!  Premiäääär!!!!!

Äntligen har matte vågat att låta mig gå lös på tomten!!!!

Men det var inte så stort som jag trodde.....men okej då...det får väl duga.

Sen när jag kom in.....och jag följde med jätteduktigt in,  då fick jag ha min pipboll....hurra!!!!!

Ohhh va rolig den var. Fast matte lägger nog undan den till natten...kan jag tro.



dagarna går....

Två dagar innan man ska gå ombord på jobb så dyker det som vanligt upp en massa saker som man vill göra. Helt plötsligt vill man fixa det ena och det andra. Nu har jag i o för sig inte kunnat göra hur som helst eftersom jag är sjukskriven och ska vila, vilket jag också gjort.
Jag måste i alla fall se över vad jag ska packa ner och ta fram resväskan så jag slipper göra det i morgon.

Igår var det en bokläsardag och promenader med Kenzo och idag ser det ungefär lika ut. Han har fått varit själv två timmar idag och ska få vara själv en timme till medan jag åker ner på stan sen stund. Det ser ut att gå bra och hittills så har inga skador skett inomhus.

Kenzo har också börjat vänja sig med gångbanorna och alla ljud. Huvudet går inte fullt som en propeller längre, han har sansat sig lite. Hundmöten går sakta framåt, visst han skäller men nu kan jag ta i halsbandet och tvinga honom att sätta sig. Däremot så har han fått tokfnatt när vi har varit på promenader och går in i huset. Dåååå sätter han till värsta lekruschen fast han borde lägga sig och vila. Vi har då ändå både gått långt och lekt ute. Han far som en katapult fram och tillbaka och det e fullt sjå att lugna honom.
Vad sjutton beror detta på?????

Sen har han fått för sig att jag är ett får eller kanske en leksak va vet ja´. Sambon törs han inte ge sig på för det räcker att han blänger på Kenzo så lägger han av, men mig!!!.... ska han retas med. Jag måste försöka ta i och säga ifrån med en gång. Men de e banne mig inte så lätt....han vill ju leka och ser så barnslig ut när han börjar.











goda mazariner

Nu är avgränsningen på tomten klar och Kenzo har fått nosa in den. Vi lattjade med lite leksaker och så fick han springa lös. En ny pipboll som han fick i samma stund som han var lös var väl inte så smart för den var såååå rolig så att han inte ville lyssna på oss. Men kul hade han när han sprang runt, runt med pipbollen i munnen.

Lagom när man sedan lagt sig till ro och läste en bok så ringde äldsta barnbarnet som sovit över hos mina föräldrar och de bjöd över oss på kaffe. Så vi stoppade in oss i bilen och for till Kungsör. Var tvungen att ringa och be dom hålla undan deras katt så vi inte skulle få ett hund/katt slagsmål. Gott hembakat bröd o de var länge sedan man åt riktiga mazariner. Mmm va gott.

Barnbarnet åkte med oss tillbaka och vi lämnade över henne till föräldrarna. Hon var nog lite trött för hon hade vaknat sex i morse. Hon satt och blundade i bilen och sa inte så värst mycket. Hon som brukar babbla mest hela tiden annars. Hon var i alla fall glad för Kenzo lydde henne när hon sa "sitt" och "ligg". Hon såg så stolt ut då, våran lillmatte.

En rask långpromenad tog vi när vi kom hem och visst... jag brukar numera gå raska promenader men inte så långt, så nu känner jag av det i vänster knäveck. Men inte allt för mycket, än så länge i alla fall.
Jag väntar nu bara på att klockan blir kvart över åtta så jag kan hämta äldsta dottern vid station. Hon har varit i Gävle och hälsat på sin kompis. Sen ska jag hugga tag i min spännande bok som jag läser.

blåbärsfia

Sambon o jag har varit på stan och tränat Kenzo så att han ska bli mera van med en massa folk överallt. En sväng in på apoteket och köpte en bok om "hälsoråd för hund" så att man kan sköta första hjälpen om något inträffar och han blir sjuk. Sedan ett besök på zoobutiken för ett inköp av ett hundben och en leksak till.

Efter detta ringde vi vår kortspelskompis och bjöd honom på lunch i bowlinghallen och efter detta så gick vi upp i hans lägenhet för att dricka kaffe. Det var verkligen på tiden för min del för jag har inte hälsat på honom i den lägenheten han bor i nu.

På vägen hem hämtade vi upp vårt barnbarn så hon skulle få umgås med oss. Hon hade så tråkigt hemma för hennes lillebror var krasslig och ville bara sitta i knä och storsyrran skulle sova över hos mina föräldrar. Jag släppte av sambon hemma så att han och kortspelskompisen skulle inhängna vår tomt med kompstgaller så att Kenzo får springa lite fritt, men ändå inte komma nära vägen och skälla på folk.

Själv så for jag och barnbarnet till stugan för att samla ihop lite grejer och börja ställa undan inför vintern. Det var riktigt kanonskönt väder och barnbarnet upptäckte att det fanns fullt med blåbär på tomten.



Medan jag röjde och plockade ihop stolar och annat så satt lillstumpan i riset och plockade. Blåare och blåare om tungan och fingrarna blev hon.



Har inte tid att hjälpa mormor


Blåbärsfia



inget speciellt

Gårdagen flöt på i lugn takt. Vi gjorde våra promenader och framåt kvällen så blev det träning med grannens schäfercollie Tyson och grannens kompis med schäfer. Det tog en liten stund att få tyst på Kenzo men det gick snabbare än i förrgår. Sen följdes vi åt över fotbollsplan sida vid sida fram till bron där jag lämnade dom för att vända hemåt. Jag tyckte det räckte med att ta detta steg i träningen för jag känner hur spänd Kenzo är i kopplet och även jag. Så fort vi kom in bland villakvarteret igen så kände man hur han slappnade av och trippade fint igen. Så vi tar ett litet steg i taget med detta. Imorgon kanske det blir träning med en arbetskamrat till sambon och hans Boxer, Bonzo.

För min egen del så har jag varit smärtfri i mina leder i snart fyra dagar förutom en släng av typ växtvärk i knät och armbågen igår kväll. Men jag känner att NU är det verkligen på väg tillbaka. 1 oktober går jag ombord igen och ska jobba sex dagar och jag ser fram emot att få komma igång. Träffa arbetskamraterna och livet ombord som jag faktiskt saknar.



en framgång

Har varit på promenad med grannen och hennes schäfercollie. Det gick åt mycket godis och lock och pock men det var en stor framgång. Vi gick så småningom i stort sett sida vid sida med vovvarna. På slutet av promenaden hittade Kenzo ett äpple som han gick och bar på i munnen så han såg ut som en julgris. ha ha ha
Imorgon kommer grannens kompis med sin schäfer och då blir det promenad med två vovvar. Så det här är bra träning och jag är väldigt tacksam för grannen som ställer upp och hjälper till så att vi kan träna Kenzo med andra hundar.

Vi mötte två andra hundägare och en av dom hade också en som inte gillade andra hundar. Den gick igång och började skälla på den andre vilket resulterade i att Kenzo gick igång. Mina försök att slänga godis framför nosen på Kenzo misslyckades och jag tog då till leksaken och slängde den farmför nosen på honom för att distrahera honom. Men jag råkade träffa honom i huvudet och vips... så reagerade han och slutade skälla. Fast det var ju inte meningen att träffa honom i huvudet.

Puli

Vi har nu haft vår hund Kenzo i tre veckor och han har nu "landat" och är trygg här hemma. Vi har en hel del otyg som han har för sig när vi är ute som vi måste jobba bort. Bl.a. hans hundrädsla och mer social träning med att möta andra på gångvägar. Det sistnämnda går bättre och bättre. Men andra hundmöten är det fortfarande dåligt ställt med.


Ligger skönt i soffan (huvudet t.v.)


Vad är det då för hund vi har?? Det finns inte så många av rasen i Sverige så därför lägger jag ut en beskrivning av rasen Puli.

Texten nedan är hämtad från Svenska klubben för Ungerska rasers hemsida. 

Puli

Puli är en mycket gammal ras från Ungern. Den är ovanlig, i Sverige finns det c:a 400 st pulier. Puli är en sund, intelligent och lättlärd hund. Den används mest som sällskapshund och den hänger gärna med på familjens alla aktiviteter. Tvärtemot vad man kan tro, är den speciella pälsen, som bildar långa fotsida snören, inte alls svår att sköta. Puliers päls fäller inte och detta gör att många pälsallergiker kan ha puli.

Allmänt om puli

Puli är en ungersk hund som genom tiderna fungerat som vall- och
vakthund på den ungerska pusztan. Den första pulin kom till Sverige i början på 1960-talet. I Sverige används puli mest som renodlad sällskapshund, och fungerar bra i barnfamiljer. En puli har mycket lätt för att anpassa sig till olika miljöer.
Den är en medelstor hund, för hane är önskvärd mankhöjd 40-44 cm och normalvikten är 13-15 kg, för tik är önskvärd mankhöjd 37-41 cm och normalvikten är 10-13 kg.
Pulin skall vara kvadratisk till sin byggnad och svansen skall bäras ringlad över ryggen.
Tidigare fanns puli i fyra storlekar. Polishundar som var minst 50 cm höga, två typer av vallhundar, den ena upp till 50 cm för vallning av nötboskap och svin, och den mindre, som var runt 40 cm, vallade får. Den allra minsta pulin, som var under 30 cm i mankhöjd, var främst en sällskapshund.
En puli fungerar som “förstagångshund”, men man skall vara bestämd och konsekvent.

Pälsen

Många som ser en puli tror att pälsen kräver mycket arbete, men det stämmer inte. Den fäller inte och man behöver varken borsta eller kamma den. Pulier föds med lockig eller vågig päls som vid 7-9 månaders ålder börjar sno ihop sig till snören eller band. Det är förhållandet mellan täckhår och underull som gör att pälsen får sin rätta struktur. Man får på vi ssa pälsar, när snörbildningen börjar, hjälpa till att dela pälsen genom att med fingrarna “dra isär” pälsen i lagom breda snören. Pulin är fullpälsad när den är mellan 4-5 år, då klipper man den längs med marken. Pälsen över ögonen får inte klippas bort.
En fullpälsad puli kräver på sin höjd ett par timmars pälsvård i månaden.

En puli skall naturligtvis badas när den är smutsig, men man gnuggar inte runt i pälsen utan man kramar ur den, ungefär som man behandlar en fin yllekofta. En pulipäls tar ganska lång tid att torka, så en fön är bra att ha till hjälp.

Färger

Den vanligaste färgen är svart och svart med rostrött, men den vita pulin blir allt vanligare. Grå och maskad fakó är fortfarande mycket sällsynt i vårt land.

Tips till förstagångsägaren

En puli har mycket “hjärna” och behöver bestämda regler redan som liten valp. Den lär sig snabbt både bra och dåliga saker. Man bör sätta sig väl in i rasens egenskaper, gärna träffa några vuxna pulier i hemmiljö före köpet. De flesta uppfödare tar emot besök av intresserade.
För att lätt komma i kontakt med uppfödare eller puliägare i din närhet, är du välkommen att kontaka rasföreningen Svk FUR.
Eftersom det inte föds så många pulier per år bör man planera sitt puliköp i god tid. Som för alla raser måste man ge valpen tid att successivt lära sig att vara ensam, därför är det bra om man kan vara hemma och träna valpen första tiden.
Ju bättre förberedd du är, desto lättare går det att hantera olika situationer som uppstår. Valpen är mottaglig för information redan efter några dagar i hemmet. Social träning är viktigt för att få en trygg hund.
Träna valpen redan från början en liten stund varje dag i “hantering” d.v.s. titta i munnen, undersöka klorna, “pilla” i öronen med mera. Allt jobb man lägger ned första året har man glädje av hela hundens liv. Att skaffa hund är att få en ny familjemedlem som kommer att finnas under många år.

Pulin och hälsan

Puli är en sund hund och rasen drabbas för närvarande inte av några kända rassjukdomar. Ett och annat höftledsfel kan dyka upp, men en puli är en lätt hund och brukar inte ha några större besvär av detta.
Den är en mycket frisk ras, som i genomsnitt blir tolv till femton år gammal.

Egenskaper och mentalitet

Puli är en snabb, pigg, klok, orädd och glad hund. Den tycker om att lära sig saker. En puli är mycket tillgiven sin familj och det viktigaste för den är att få vara nära sin familj. Promenader utan koppel går oftast utmärkt med en puli eftersom den inte vill lämna sin “flock” familjen.
En puli är till naturen aningen reserverad mot främlingar och en utomordentligt bra vakthund. Det är viktigt att lägga stor vikt vid den sociala träningen hos den unga hunden. Är man medveten om företeelsen så kan man undvika många s enare problem.
Ofta väljer pulier en person till sin ledare i familjen, detta kan undvikas om alla i familjen ägnar sig åt den. Hela dess ungerska arv finns med rasen än idag, och det är ägaren som måste lära pulin när, hur och vad man får vakta och valla. En puli behöver redan som liten valp ha bestämda regler att följa.
En puli blir vad man gör den till; den ligger och slöar när man själv ligger på soffan, och den hänger med på allt när man tar sig för olika aktiviteter.
Pulier kan vara med på alla former av motion (som vuxen). Motionerar man ofta och länge hänger den med på det, tar man kortare promenader går det också bra.
Den mår bra av att få använda sin nos, en bra aktivitet är till exempel att gömma saker och låta den leta. Att träna cirkuskonster är också ett uppskattat nöje för en puli.
Avancerad lydnadsträning eller tävlingslydnad är andra aktiviteter som passar pulin bra. Det finns idag ett par lydnadschampion inom rasen. Många pulier tränas och tävlar med stor framgång i lydnad, spår och agility.

släktträff

Var och grattade sonen i efterskott på hans födelsedag (24 år). Träffade båda döttrarna, den ena tjockare än den andre :), två av barnbarnen och mina föräldrar. Äldsta dottern hade blivit riktigt rund om magen nu. Det är ju bara drygt en månad, kanske två till mitt femte barnbarn föds. När det var färdig fikat så var mitt uppdrag att köra hem yngsta dotterns (får tänka till här hur jag skriver....pppiiiaaa!!!) yngsta dotter och hon tyckte det var såååå mysigt att få åka med mormor.

Väl hemma så hade det varit lugnt. Inget söndertuggat här inte så Kenzo skötte sig bra den här gången. Vi tog då ännu en promenad och vi har bara sett hundar på håll idag. Guuuu va´skööönt!!!!

 

 

Visa fler inlägg