nöjd o glad


Fredagen är nu avklarad och dagen har flytit på (lite fyndigt va´) bra.


Nu känner jag mig glad igen för jag har pratat en hel timme med sambon.


Han lät pigg och glad och har haft bra dagar med alla sina barnbarn, mina barn och hans dotter.

Dom tar väl hand om honom när jag är borta.





Styrka


..............................................


Att vara stark!
Att vara stark är inte
att aldrig falla
... ... att alltid veta
att alltid kunna

Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest

Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas

Att vara stark är
att se livet som det är
och att ta del av det
Att falla hårt till botten
slå sig hårt
och att alltid komma igen

Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast

Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och att alltid kämpa
för att nå dit

....................................................

Lånad av en på facebook

anpassa sig


Igår blev sambon röntgad.

Nu får vi vänta på en tid så att han kan få göra sitt leverprov. Det blir väl kanske nästa vecka.
Numera är ordet kanske, kanske inte, väl använt hos oss eftersom vi inte vet något när det blir av eller om det inte blir av.

Människan är bra konstigt "funtad". Man accepterar en livsituation hur den än ser ut. Man vänjer sig och anpassar sig efter vad som sker runt i kring. Man försöker göra det bästa av situationen.
Det som är jobbigt är omställningen som blir när det normala blir onormalt. När hela tillvaron rasar ihop och man ska försöka samla ihop sig och ta nya tag. Men man vänjer sig och anpassar sig till det nya livet efter ett tag.

Nu när jag är här ombord och jag har gjort dag tre, så känner jag just precis nu att det är lite jobbigt. Det har hittills gått bra och jag får räkna med att få lite svackor då och då. Men underbara kollegor har stöttat och gett mig omtänksamma ord och lyssnat när jag berättat om vår situation.

Lite extra jobbigt är det också för min kära faster som drabbades av hjärntumör i oktober förra året. Hon blev sedan opererad och kom igen ganska bra. Men nu är läget dåligt och läget är inte bra. Min mamma är där (i Malmö) och imorgon åker min yngsta dotter och min pappa ner till Malmö.

Tårarna trillar på mig och det känns lite pressat just nu.





kränkande behandling


Jobbade snabbt undan på morgonen för att hinna klart det mesta till klockan nio.

Då var det föreläsning av en tjej, Emilia som berättade om sina upplevelser som soldat i Kosovo på den svenska bataljonen där för många år sedan. Det var en föreläsning om kränkande särbehandling och dess följder och hur det uppstod, i hennes fall. 

En väldigt bra och insiktsfull föreläsning som ger eftertanke även om man inte är drabbad eller har någon i närheten som är drabbad. Eller har man det ???
Sexuella trakasserier och mobbning som drabbar både män och kvinnor, sen finns dom som står tysta bredvid och ingen säger ifrån. Hur ser man och tolkar en situation om inte personen ifråga som är utsatt inte säger ifrån.

Värre är när en person säger ifrån "att det är inte okej" och ingen gör något.

Det var en bra föreläsning för att diskussionen fortsatte även efteråt bland personal om olika frågeställningar. 
En massa olika tankegångar om varför blir det så och varför säger ingen ifrån fast man ser vad som händer.
När går skämten för långt? Vet man om personen tar illa upp? Det var en massa frågor som diskutterades och det var bra. Men det bästa var att alla gick ut därifrån med eftertanke om hur en "stark" tjej kunde brytas ner så totalt och mista självkänslan.

Frågorna och föreläsningen var riktad mot vuxenlivet och arbetsplatser för det vanligaste man tänker på när det gäller mobbning och utfrysning är ju skolålder.

Noteras ska, att hon sa ifrån, men det fortsatte i alla fall.
Det tog ett tag men nu jobbar Emilia idag som föreläsare bl.annat åt armén :thumbup:







dag 2


Inatt vaknade jag och kunde kliva upp ur sängen utan att känna mig som en gammal gumma.

Tänk....massagen gjorde susen åt min rygg. Jag tänker ta en omgång till nästa vecka när massören kommer ombord då igen. Men om jag skulle missa henne så har jag ju turen att hon också bor i Köping som jag gör och då får jag ta det när jag kommer hem.

Idag har jag haft utrymningsövning och vi fick först gå upp på bryggan och få information om hur det går till om dom får något larm. Vi kollade på alla paneler med lysknappar som markerar var larmen kommer ifrån + lite annan information. Sedan fick vi bege oss ner på bildäck och bli informerad om sektionerna som finns om fartyget skulle ta in vatten. Tre sektioner som kan vattenfyllas och ändå så kan vi fortsätta färden till närmsta hamn.
Cinderella har hög säkerhetsnivå när det gäller denna typen av fartyg ( ja även andra båtar av denna storleken). Dubbla bogportar t.ex. Detta tillkom efter Estonia som sjönk för sjutton år sedan natten till idag onsdag.


Vi gick sedan vidare ner till däck två och blev visade vattentäta dörrarna där och lite annan information. Dom flesta av oss har hört och sett detta som vi gjorde idag på övningen men det måste upprepas och upprepas för att hålla det i färskt minne.

Imorgon är det föreläsning om kränkande särbehandling och jag har kört på lite extra idag så att jag ska försöka hinna gå på arbetstiden mellan 9- 11,00 och hinner jag inte så får det bli efter arbetstid mellan 12- 14,00 det visar sig imorgon vad det blir.

skönt med massage


Vilken tur att vi har en personalmassör ombord.

Jag har varit och fått en timmes massage för min onda rygg. Visserligen mindre ond än för två veckor sedan. Jag har fortfarande sviter kvar efter ryggskottet och känner mig lite stel. 
Vi kan ju också gå till spa och få massage men eftersom massören kom obord idag så passade jag på.

Det känns att det gjorde verkan i min rygg med massage. Sköönt.

Nu ska jag snart kolla på "Vem tror du att du är" på svt kl.20.00 
Har du inte sett det någon gång så kolla på det. Även om du inte är en som släktforskar, för programmet är bra, tycker jag i alla fall.

 

ring istället


Japp, då var första arbetsdagen avklarad.

Nu har jag hört mig för med repparna (reparatör) om läget med degblandaren som står på bildäck. Den lade av att snurra kitteln för min motkollega. Det är i alla fall beställt hem reservdelar och nu är det bara hoppas att det går snabbt för den vill vi inte vara uten för länge.

Tre övningar har jag det här passet också. Den första imorgon bitti och då är det utrymningsövning. Men tydligen ska vi alla som har övningen upp till bryggan för överstyrman skulle visst hålla någon form av information, såg jag på en lapp som kommit upp imorse. Dom andra två övningarna blir efter helgen för då drar säkerhetsveckor igång och dom kör stenhårt med övningar under en veckas tid.

En föreläsning måste jag gå på också och jag tror att jag gör det imorgon. Det är en obligatorisk föreläsning på två timmar om kränkande särbehandling. Så nu gäller det verkligen att planera sitt arbete så att man hinner göra det man ska. Det gäller att inte ha något som står i ugnen när övningarna börjar.

Jag skickade mess till sambon igår. Jag hade beställt några skivor dagarna innan jag gick ombord.

jag: har skivorna kommit?

sambon: ja tid i Köping onsdag puss

jag: vadå tid i Köping? har det kommit några skivor?

sambon: ja

Jag inser då att hålla på och messa med sambon, det lägger jag ner. Jag ringer upp istället, vilket jag borde gjort från början. För jag vet ju hur kortfattad han brukar vara med mess. Man får gissa sig till mycket.

Sambon har fått tid för röntgen av magen i Köping på onsdag. Helt plötligt i Köping när vi haft Västerås hittills. Skönt att att kan göra det på hemmaplan för han kunde hämta kontrastvätskan och dricka den hemma. Så slipper han sitta på lasarettet och göra det.

Ja och mina skivor kom med posten igår. Dom som jag skulle ha haft med mig ombord och lyssnat på när jag jobbar. Men dom får följa med nästa gång i stället.





uppdatering av jobb


Nu så var man igång igen.

Allt är förberett inför morgonens brödbakning. Jag har "roddat" i ordning och kollat över läget på vad som finns och inte finns. Vad som ska bakas av först och planerat upp kommande dagar. 

Det har varit så kul att träffa alla som man inte sett på länge och alla har varit måna om att höra hur jag/vi mår. Så det har blivit en hel del prata om hur läget är. Det är bra att dom frågar för det är bättre än att tassa runt. Men det har varit "raka puckar" och det har gått bra.

Imorgon ska jag försöka få en överblick på den nya omorganisationen som håller på och sker. det är några nya chefstjänster som tillsatts och lite ommöblering på arbetstider i buffen, för dom som jobbar där med maten. Om det är något som berör bageriet, men det tror jag inte. 

Sen var det ett skyddsombud som skulle väljas och jag hade hamnat på förslag. Men det tackade jag omedelbart nej till. Jag har inte tid och ork att engagera mig i det nu. Så valet föll på en annan kallskänka. 

Jag får uppdatera mig på det ena och det andra imorgon för det hinner hända mycket på två månader när man varit borta så länge. Jag har i alla fall kollat upp övningar och det har jag en utrymningsövning på onsdag morgon. Det är viktigt att kolla upp det direkt när man kommer ombord så att man inte missar en övning.

För om man missar en övning så får man gå till pursern och skriva under en "skriftlig tillsägelse/varning" och det har jag redan fått gjort en gång och vill inte ha några fler.

Nu ska jag fixa till lite i hytten.

Keep on.....

mot arbetet idag ----->


Godmorgon alla morgonpigga !!

Ställde klockan på ringning kvart över sju men vaknade redan halv sju. Det är bra för då somnar jag förhoppningsvis tidigt ikväll. Bara jag kan hålla mig vaken på bussen till Stockholm. Jag har så lätt för att somna om jag sitter i en bil eller buss när jag åker en lite längre sträcka. Jag är som en liten unge som vaggas till sömns då.

Jag pratade med min byteskollega i förrgår och blev lite uppdaterad om vad som sker ombord. Om det som hänt i bageriet medan jag varit borta. Lite "nygamla" saker som vi ska tillverka och som varit borta ett tag bl.annat oststänger och briocher. Lite nytt brödsortiment till buffefrukostarna och lite nya bakverk till dessertbordet som ska göras. Men det var inga konstigheter utan det mesta lät som vanligt.

Det som inte lät som vanligt det var att vår stora degblandare står på bildäck. Kitteln hade gett upp och ville inte snurra runt och dom håller visst på att reparera den. Hoppas att det inte tar för lång tid bara för vi har bara en mindre visp/degblandare och den orkar inte dra runt några större degar.

Det ska bli roligt att få komma igång och börja jobba igen :)

Keep on living.....



Dags att börja jobba igen


Klockan är nu kvart i tolv när jag börjar skriva här igen.

Jag sitter uppe extra länge för att jag tänker gå upp extra tidigt imorgon bitti så jag kan somna tidigt imorgon kväll.
Morgonen därefter ska jag upp extra extra tidígt, strax innan klockan tre på natten för att börja jobba.
Jag har nu inte jobbat på drygt två månader :O

Orsakerna till detta får ni läsa i tidigare inlägg ni som inte har följt med.

Men det ska faktiskt bli skönt att komma igång att jobba igen efter den här tuffa tiden som varit. Naturligtvis är det fortfarande tufft men på ett annat vis. Det har liksom blivit "vardag" att leva med cancer och det som hör till sjukdomen.
Det enda som känns riktigt skitjobbigt är att jag inte har ett vanligt jobb.

Jag är på sjön och jobbar och kan därför inte komma hem från jobbet som normala människor gör. I tio dagar ska jag vara borta och då är det endast telefonkontakt och mess som gäller. Den som är hemma kan då säga "Allt är okej, det är lugnt" för att man inte ska känna sig så "långtbortifrån" och att allt är bra.

Att inte se och träffa en person gör att man inte riktigt kan "ta på situationen" och man tror att allt är okej, fast det kanske inte är det. Man får helt enkelt lita på att allt är bra.

Jag tror att det ska gå bra att vara bra på jobb. Jag tror att vi har kommit så långt i förhållandet till cancern att det ska gå bra att hantera situationen. Det som kan vara jobbigt det är att "stänga av" det mentala för att kunna vara borta.

Men det är något som vi sjömän är bra på, att stänga av yttervärlden när vi jobbar på sjön. För att vara sjöman och lida av en fruktansvärd hemlängtan, det går inte ihop med jobbet som sjöman. Man lever i två världar som sjöman, ett på hemmaplan och ett ombord. Hemma har man sin familj och ombord har man sin "familj".

Det jag ser fram mot mest är att träffa min "familj" ombord igen + alla nya som börjat jobba ombord.




Visa fler inlägg