När kärleken kommer igen.................

 
Idag skulle du fyllt år..............
 
Du skulle blivit sextiofem år idag om du fått leva.
Nu blev du bara femtionio år. Cancern tog ditt liv
alldeles för tidigt. Min älskade make och livskamrat.
 
 
Bernt 1953 - 2012
 
Du kommer alltid att ha din speciella plats i mitt hjärta 💘
 
Ibland dyker du upp i mina drömmar. Speciellt när
jag har stunder som jag inte mår så bra. Du sa till mig
att jag kommer och "spökar" för dig, när du inte hade
så långt kvar att leva, sagt med glimten i ögat.
 
Det här var din låt till mig 💕
 
 
Du kommer alltid att ha din speciella plats i mitt hjärta 💘
 
 
 
 
Jag har haft lyckan att möta en ny man som ger mig samma
trygghet, respekt och kärlek.
 
Jag vågade ta steget och öppna mitt hjärta igen och det har
jag inte ångrat. Jag mår gott igen och det gör min sambo också.
Vi delar livet med både upp och nergångar med full respekt för
våra tidigare levnadsöden som man har med sig i livet.
 
Kärlek vinner över livet............
 
 

Ibland kan några ord hjälpa..................

 
Så var torsdagen avklarad...........
 
Det har varit superlugnt på jobbet under dagen.
Jag hoppas verkligen att det blev lite mer fart i butiken
efter att jag åkt hem. Annars får vi kasta mycket imorgon.
 
 
 
 
Då och då får jag meddelande från anhöriga till personer
som drabbats av cancer i bukspottskörteln.
Jag har ju skrivit en hel del när min make Bernt drabbades.
Det blev en tuff resa och under den kategorin kan man läsa
om vår tuffa resa.
 
Jag hade en mailadress på min blogg förut om någon ville
kontakta mig angående något, vad som helst som jag skrivit om.
Jag tog bort den för ett tag sedan. Men nu lägger jag tillbaka min
mailadress igen ifall du vill skriva något.
 
Jag har fått ett meddelande senaste dagarna från en anhörig
som behöver stöd och hjälp. Naturligtvis så svarar jag så
gott jag kan på frågorna.
 
 
 
 
Imorgon är det fredag och sen tar jag helg.
 
 
Over and out...............
 
 

Det tog "bara" två år att få ett svar.......

 
Just nu är jag besviken och arg...............
 
Idag fick jag beskedet från IVO, Inspektionen för vård och omsorg.
Det har gått två år sedan dom fick min anmälan den 14 augusti 2012.
 
IVO avslutar ärendet utan åtgärder.
 
Först skriver dom om överlevnad och prognos när det gäller Pancreascancer (cancer i bukspottskörteln)
+ En redogörelse för händelseförloppet (som innehåller felaktigheter)
Det visste jag/vi ju redan hur den prognosen såg ut och att det är svårt att upptäcka i tid. Det min anmälan handlade om var att ingen behandling sattes in utan bara en massa undersökningar.
 
Citat:
IVO bedömer inte att den förlängda utredningstiden (3mån) har haft någon avgörande betydelse för prognosen. Utredningen kännetecknas inte av passivitet och kan därför inte kritiseras.
IVO avslutar ärendet utan vidare åtgärder.
 
Min tolkning av IVO´s bedömning blir således:
Drabbas man av denna sjukdom så är det inte så noga med att sätta igång med cellgifter, eller hur ska jag tolka svaret ?? Det är okej att vänta från 6 augusti då diagnosen ställdes och till 30 oktober 2011 då vi fick besked att cellgifter skulle sättas in. Räkna själva hur lång tid det tog innan läkarna tog beslut om behandlingsform.
 
16 november kommer beskedet via överläkaren på Västerås lasarett att Huddinge är beredda på att operera maken, två dagar senare (18 nov) skulle cellgiftsbehandlingen påbörjas och vi tackar nej till den och beger oss istället till Huddinge. 8 december genomförs whippleoperationen. Ingen tumör spridning till levern, enligt deras muntliga besked till oss.
 
Jag är besviken för att det tog över vå år att få detta svar.
Jag är arg över att IVO bedömer människans liv som att det inte är så noga med att
snabbt sätta in cellgifter. Om inte annat för att lindra det psykiska lidandet, som det innebär att
bara gå och vänta på att läkarna ska fatta ett beslut.
 
Jag har rätt att yttra mig innan 4 september.
 
Tråkigt beslut, är vad jag tycker nu...........