psykisk press
Sambon har idag varit och lämnat sina blodprover.
Nu får vi vänta och höra om gulsotsvärdena har sjunkit ytterligare. Han är i alla fall inte lika gul längre även om man fortfarande ser lite grand.
Dietisten ringde idag också så han får nu energidryckerna utskrivna på recept så det blir lite billigare. Dom hjälper i alla fall till och den här väldiga tröttheten som var tidigare har avtagit.
Jag hörde på nyhetsmorgon imorse att det skulle tillsättas en utredning om varför det var så långa väntetider på att komma igång med behandlingar om man fått cancer. I en del landsting kunde man få vänta upp till sjuttio dagar innan behandling satte igång. Horribelt säger jag.
Jag hade inte en aning om att det var så långa väntetider.
Men vi har ju börjat förstå det nu. Det har snart gått en månad sedan samon fick bekräftat vad som var fel. Vi fick sedan vänta två veckor innan sambon fick träffa doktorn och att det skulle göras fler röntgenprover innan behandling. Det hinner gå ytterligare två veckor minst innan alla röntgenplåtar är klara och diskutterade av läkarna, för vår del. Men doktorn sa i alla fall att om proverna inte visar någon spridning så blir operation innan september är slut.
Fast det är väl så att cancertumörer inte växer i blixtfart och det är bara den som drabbas som tycker att det går sakta att komma igång och få behandling. En stor psykisk press. (mina spekulationer)