brevvänner / bloggvänner
När jag var i tonåren (jag är född 1962) så hade jag en massa brevvänner. (alltså på 70 -talet)
Om jag inte minns fel så började det i tolv- trettonårsåldern. Jag läste Hemmets Journal och Hemmets veckotidning hos farmor eller om det var mormor, det minns jag inte riktigt.
I dessa (även andra veckotidningar) så fanns det tonåringar från världen över som sökte brevvänner.
Jag svarade på en hel del annonser och fick brevvänner världen över. En hel del i Sverige men också en hel del i USA, Sri Lanka, Korea, Tyskland, England, Skottland osv. som mest var jag väl uppe i tjugofem stycken.
En del hade man oftare brevkontakt med och andra mer sporadiskt. Men vi höll kontakten under flera år.
Eftersom jag då också var en flitig frimärkssamlare så skickades det också frimärken fram och tillbaka och även andra saker utbyttes också som var lätt att skicka, som t.ex klistermärken.
Man fick också god träning på att skriva engelska som peciellt en brevvän höll jag täta kontakter med och han bodde på och bor fortfarande i Sri Lanka.
När tonårstiden var över så blev det slut på brevväxlandet och kontakten bröts men Anura i Sri Lanka föll inte i glömska så flera år senare ( kanske 10 år) så testade jag att skicka ett brev till Sri Lanka och brevet hittade fram. Han hade då blivit rektor för en skola mitt i djungeln och var jätteglad över att jag hittat honom. Han hade två pojkar och var gift och oerhört tacksam över den engelska han fick träna på via våra brev. Sedan upphörde kontakten igen.
Jag har faktiskt sparat alla brev från den här tiden och funderar på att leta reda på Anura (som han heter) igen. Det vore väl spännande att få göra en resa och hälsa på honom och hans familj. Om han nu finns i livet efter alla inbördeskrig som varit på Sri Lanka.
Numera så existerar väl inte brevvänner utan det har, skulle jag vilja påstå, blivit bloggvänner istället. Vissa håller man kontakt med mer och andra mer sporadiskt.
Eller vad säger ni ?
Jag hade också brevvänner när jag var liten =) (Fast mina bodde bara i Sverige och Finland.) Breven har jag kvar och när man storstädar så fastnar jag med något av breven och läser. Minnen.... Men det är sant, nu är det ju ingen som har brevvänner. Nu är det blogg och facebookvänner. Både på gott och ont, fast det är nog lättare att hålla kontakten med andra numera! =)