Ge aldrig upp !!!
Disken är avklarad och jag hinner då tänka en hel del.
Från att det inte blir en operation, till att det blir en operation.
Jag ryser av tanken på det som vi gått igenom hittills.
Ca 900 personer drabbas varje år av cancer i bukspottskörteln här i Sverige.
Av dom 900 personerna kan ca 20 % opereras. Det är ca 180 personer och nu har min man fått den möjligheten efter många turer på vår tuffa resa. Ca 10 % av dom som blir opererade klarar av att få ett bra liv, i några år till.
Fakta är att femårsöverlevnaden är liten efter en operation. Det är endast några få förunnade som kommer att få den möjligheten.
Om man inte får denna möjlighet till operation så är tiden betydligt mycket kortare och det gör så förbannat ont att veta det. Det rör sig om några månader till drygt ett år från diagnostillfället beroende på spridningen i kroppen. Utan operation går det inte att bota utan man försöker att fördröja förloppet med hjälp att cytostatikabehandling.
Forskning om cancer är ett måste och på Karolinska bedrivs en stor forskning om denna typ av cancer och även många andra sorters forskning om cancer. Vi är tacksamma att få komma till Huddinge som är Nordens ledande på operationer av dessa operationer (enligt deras hemsida) Det känns tryggt att veta för det är en oerhört komplicerad operation som ska genomföras. En så kallad whipple-operation.
Vid en whipple-operation tar man bort två tredjedelar av bukspottkörteln, hela tolvfingertarmen, en bit av tunntarmen, halva magsäcken, gallgången, gallblåsan och alla lymfkörtlar. Efter ingreppet kopplas sedan resterande delar ihop. Risken för komplikationer är stor och eftervården har en avgörande betydelse för resultatet. Genomsnittspatienten bland dem som inte drabbas av komplikationer går hem efter fjorton dagar. Att man skrivs ut innebär dock inte att man är frisk, men däremot tillräckligt bra för att kunna sköta sig själv. Operationen har fått sitt namn från den amerikanske kirurgen Allen O. Whipple som utvecklade tekniken på 1930-talet.
1: Före operation, 2: Efter operation.
Illustration: Roland Klang
Karolinska som bedriver forskning tar med tillåtelse av patienten tillvara på vävnader och blodprover efter operationen som bevaras väl inlåst och med kodade lösenord till varje prov och använder sig av dessa till vidare forskning för att hitta ett botemedel och få kunskap om varför detta uppstår. Patienten kan också få frågan om han/hon vill ställa upp i studier i forskningssyfte.
Jag känner mig väldigt trygg inför operationen som komma skall. Jag känner en enorm tacksamhet att vi får den här möjligheten. Det som oroar mig är röntgenplåtarna som maken gjorde igår här på Köpings lasarett. Jag är rädd för att det ska visa sig en spridning av metastaser och att operationen blir inställd.
Men är det något som man måste ha så är det hopp.
GE ALDRIG UPP !!!!!!!
På onsdag ska maken skrivas in på Huddinge, Karolinska. Det blir en heldag med undersökningar och att vi får träffa alla inblandade i vårdteamet. Sen får vi åka hem och vänta på operationsdag.
Det känns väldigt tryggt att veta.
För om jag ska lämna lite kritik här, så har inte den känslan infunnit sig i vår kontakt med sjukvården på Västerås lasarett.
Det är inte läkarna eller annan vårdpersonal som får kritik för dom har varit omtäksamma och bra dom vi träffat. Utan det är hela omhändertagandet av när man drabbas av en dödlig sjukdom. Hela systemet med mottagande och lämnande av cancerbesked uppföljning och behandlingstider måste ändras till det bättre.
Där är min kritik på ett negativt sätt väldigt stor.
Keep on living............
Man får ju aldrig förlora hoppet, även om det är svårt låta bli ibland det förstår jag. Stöd och bra mottagande borde alla självklart ha rätt till, men vi vet ju att det tyvärr inte alltid är så. Kramar och hoppas du hittar dina adventsgrejer, själv har jag inte börjat leta ännu. Räcker till mitten av veckan.