Jag krakelerar.........

 
Näe...nu får det vara nog.......
 
Gick och lade mig igår kväll som vanligt när jag ska upp och jobba.
Halv ett vaknade jag av en outhärdlig värk i höger arm. 
-Va fan är det nu? tänkte jag och försökte lägga mig tillrätta för att 
smärtan skulle lätta. Hur jag än låg så gick det inte att somna.
 
Det var bara att kliva upp och ta en ipren. Satt uppe en stund för att 
invänta effekt av tabletten. Gick sen och lade mig igen men det fortsatte.
Upp igen och ta en till ipren och vänta en stund.
 
Det var så frusterande och jag blev ledsen samtidigt så svor jag över att
jag hade sådan smärta. Ska man inte tåla att flytta på en soffa? (föregående inlägg)
 
Halv två somnade jag om.
 
Upp kvart över tre och åt en macka och drack kaffe innan jag satte mig i bilen
vid fyra och åkte mot jobbet. Armen värkte och det var svårt att lyfta saker.
Halv åtta ringde jag min chef och sa att det här går inte. Jag kan inte kavla
degar och lyfta något utan smärta så jag åker hem.
 
Jag stannar hemma imorgon också meddelade jag chefen nu på eftermiddagen.
Så himla besviken, ledsen och frusterad över att jag inte tål något längre.
Jag får nog göra som sonen sa åt mig, träna mer 😝 och stärka upp kroppen.
Han har så rätt 💪
 
 
Over and out........
 
#1 - - Anette:

Jag vet precis hur det är när inte kroppen vill som jag vill.
I fredags efter jobbet så började jag få ont i vänster handled, satte på ett handledsskydd för att undvika röra handleden för mycket.
Hade på mig det under lördagen också och när jag skulle lägga mig på lördagskvällen hade jag så ont att jag inte visste hur jag skulle ha armen.
I med lite värktabletter och till slut somnade jag och på söndagen var det mycket bättre.
Har ingen aning om vad jag hade gjort.
Det värsta var att Klas fick knipsa av mammas ring från fingret för jag fick inte bort den och tänkte att blir det värre så är det ju bra om jag inte har några ringar på mig.
Hoppas att din arm blir bra snart!
Kram <3
P.S: Misstänker lite att det är gammeln som knackar på dörren så smått, vi är unga i sinnet men kroppen är äldre. D.S.

Svar: Ja, kroppen ger sig till känna med åldern ;)
VÄLKOMMEN